Dr. Glas

Wikipedia (bästa vän)

Handling [redigera]

Romanen handlar om doktor Tyko Gabriel Glas som får ett moraliskt dilemma givet till sig av en prästfru, vid namn Helga. Hon är otrogen och vill inte längre ha sex med sin man. Glas, som fattar tycke för prästfrun, hjälper henne genom att ge henne och prästen olika diagnoser, vilka skall leda till avhållsamhet från prästens sida. När detta inte hjälper uppstår tanken att det kanske vore bättre att ta honom av daga, vilket Glas slutligen också gör. Hans inre resonemang om det är rätt att döda för att en annan person skall få det bättre för tankarna till Fjodor Dostojevskijs Brott och straff, men den filosofiska dimensionen återfinns här ännu tydligare och förkroppsligas i en mer koncis och poetisk språkdräkt. Många formuleringar har blivit odödliga.

Boken var mycket provocerande för sin samtid, anledningarna till detta är bland annat att dåtidens auktoriteter – prästen och doktorn – framställs i en allt annat än ljus dager, men också att prästfrun Helga framstår som mycket stark, vilket står i bjärt kontrast till de flesta andra samtidsromaner, där kvinnan ofta framställs som svag och osäker.

Handlingen tjänar som bakgrund till ett filosofiskt resonemang, och, för att citera NE: ”i romanens slut ställs de förnuftiga resonemangen mot en existentiell och evig ungdom, uppenbarad i konsten”.

Romanens rollfigurer [redigera]

• Doktor Glas – ensam läkare i jakten på kärlek
• Pastor Gregorius – den vidrige och avskyvärde pastorn som tvingar sig på sin fru Helga Gregorius
• Helga Gregorius – gift med pastor Gregorius, otrogen med Klas Recke
• Journalisten Markel (som även förekommer i Den allvarsamma leken)
• Martin Birck (som även är huvudperson i Martin Bircks ungdom)

Verk som bygger på romanen [redigera]

Romanen filmatiserades 1942 (speltid 89 min) i regi av Rune Carlsten under namnet Doktor Glas och 1968 (speltid 83 min) i regi av Mai Zetterling med namnet Dr. Glas. Den moderna författaren Bengt Ohlsson gav 2004 ut en version av historien sedd ur pastor Gregorius perspektiv, Gregorius, som han fick 2004 års Augustpris för.